anniepannie

Öppnade på dagis idag för första gången.
Det gick ju jäääättebra.
Frågade i fredags om det var nåt speciellt jag skulle tänka på. Det var det inte. Förutom larmet dårå.
Tror du inte jag lyckas bli osäker på vilken kod jag skulle skriva in innan jag öppnade dörren!?
Men jag var ändå hyfsat säker så tänkte att fan, kan ju inte ringa och väcka nån bara för att fråga vilka två siffror det var.
Så jag öppnade dörren...
Wiiiiiiiiiiiiiiioooooooooooooowiiiiiiiiiiiiiiiooooooooooooooooooooooo.
Shit shit shit. Vart fan är numret man ska ringa till larmcentralen? Lampan gick typ inte att tända. Hittade till slut ett nummer. Som inte funkade. Blä.
Tack och lov ringde larmcentralen istället och frågade vad som hänt. Jag förklarade att jag råkat skriva in fel kod och de sa att det inte var några problem. De behövde bara veta koden man ska uppge om larmet går igång.
Eh, vart fasen var det den stod då???
Blev tvungen att springa genom hela huset med larmet tjutande på högsta volym för att leta efter ett jäkla telefonnummer till någon som skulle jobba. Så att jag kunde ringa och fråga vad fasen det var för kod jag skulle uppge.
Ringde typ massa nummer. Ingen svarade. Fick ännu mer panik.
Fan om de skulle behöva skicka dit en jäkla vakt för det skulle kosta massa pengar.
Till slut svarade tantjäveln (jepp, blev tvungen å ringa henne) som sa vart koden stod.
Puh.
Nu skulle jag bara ringa tillbaks till larmcentralen.
Ingen svarade.
Panik igen.
Till sist svarade en gubbe som sa att larmet redan var återställt. Thank god.

Då var man vaken sen iallafall.

_{För övrigt var det bara ett barn på dagis idag. Och fem fröknar. Crazy.}

Nu är ju klockan över tolv så visst ere julafton. Men det känns inte riktigt så än.
Däremot är julstämningen på topp nu efter en riktig familjedag.
Var inne i stan idag och strosade runt med pappa och syrran, trots att vi redan var klara med julklappsinköpen.
Vi gick runt i gamla stan en stund först och sen blev det en inte så jättejulig lunch på McDonken men visst var det lika gott som alltid! Lyckades också hålla mig från att köpa en dvd till. Nån måtta får det vara!
Sen bjöd jag på Montis-glass. Kände mig rik för en sekund tydligen. Men ve och fasa, jag kan inte förstå det, men pappa tyckte inte alls att glassen var speciellt god. Han tyckte inte att den smakade så mycket.
Hallå liksom!
Aja, jag vet ju iallafall hur smaskens den är. Och jag vet att åtminstone Phia håller med mig!

Kvällen har varit julig den med! Vi har klätt granen, lyssnat på en jäkla massa julmusik, (lite för mycket Christer Sjögren för min smak men e man med i kören på skivan så får man ju ta det, hehe) druckit en drink på mammas å pappas julklapps-tequila, slagit in och rimmat klapparna å allt det där.
Så egentligen är man väl redo för julafton nu. Kanske dags att gå och lägga sig.

GOD JUL!

Att man alltid ska behöva må dåligt över nåt nuförtiden.
Skulle ju inte böla pga den där tantjäveln hade jag bestämt!
Men fan, när hon klagar och klagar och påpekar att jag är så ung och inte har nån erfarenhet, att jag har dubbelmoral, att vi tagit massa beslut utan henne (ett jäkla beslut), och efter att allt dessutom har varit skit på jobbet i allmänhet på sistone så kom tårarna ändå.
Blir så irriterad på mig själv att jag ens tar åt mig ett skit av det hon sa.
Men det var samtidigt skönt å få gråta lite. Behövdes, helt klart.

Stängde idag och skulle egentligen bara hem och vänt för att åka till våran avslutningslutningsträning med turnering och julklappsbyte men jag skickade klappen med syrran istället och var hemma och tittade på Grey's Anatomy. Skönt med en hemmakväll den här veckan.

Trevligt:
Mian fyller år imorrn, grattis!
Snön! Så himla mysigt!
Inte alltför många julklappar kvar att köpa och inte långt till julafton.

Och sist men inte minst, tantjäveln har med all säkerhet dåligt samvete för att hon tog upp allt till diskussion igen! Najs! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen...

Som vi nu avslöjat (i lördags) så ere bokat nu (för nåra veckor sen).
21 februari drar jag och Mian till Australien!!!!
I typ tre-fyra månader.
Ska bli riktigt jäkla kul!!

Galet.

Visst sprider min blogg massa positiva vibbar? Eh, not.
Men visst kan jag vara positiv också! Om jag bara vill.
En resumé av mitt positiva liv dårå:
Efter två jäkligt sega/lugna helger i rad var det dags för en partyhelg.
På fredagen blev det några öl med nåra innebandy-tjejer. Hyfsat lugnt blev det väl ändå men en kul kväll helt klart!
I lördags hann jag med att fira tre nyblivna 20-åringar. Först en middag med tjejer från laget. Vi åt tacos och det kan ju inte bli annat än gott. Åt typ tre ton. Eftersom vi (dom) hade match dagen efter så blev det inte så mycket party men festsugen som jag var hittade jag party på annat håll. Tvillingarna fyllde också år och hade fest hemma på ön där det var en aning vildare om man säger så. Massa kända och okända människor som det var kul att träffa. Sen fanns det ju dessutom Singstar. I loooove it!
Blir ju extra tävlingssugen nu utan innebandyn. Det är så jäkla skönt å vinna!  Å det gjorde man ju en hel del också.. Moaha!
En trevlig kväll var det. Så trevlig att jag kom hem halv fem på morgonen. Händer verkligen inte ofta.

Även tisdagskvällen var väldans mysig eftersom tjejerna var här på julbak. Knäck, mandelmassa-kulor och lite pepparkakor blev det. Och gott var det!

Snart är det julafton!! Å snart är det nyår! Och jag har inte köpt en enda julklapp (syrran har iförsig köpt en till pappa som jag är med på) och jag har ingen aning om vart jag ska fira in det nya året.
Tiden går på tok för fort!

När jag bodde i Hässelby bodde jag nästan granne med en kille från min mellanstadie-klass, Firat. Jag kommer ihåg att han brukade gömma sig i bänken för att han inte vill gå hem. Han tyckte att det var så roligt i skolan!
I högstadiet gick vi inte i samma klass men jag vet att han började röka, skolka och slutade tycka att det var roligt i skolan.
Men hursomhelst så verkade han ändå vara en trevlig kille och vi har alltid hejat på varann på gatan om vi stött på varandra. Men inte mer än så.

I våras när jag var påväg till tunnelbanan, partyredo efter att ha druckit några cider, mötte jag honom på gatan och han frågade nåt om hur mycket jag pluggade till mitt teoriprov eftersom han snart skulle skriva sitt.
Jag sa att jag hade en cd med olika teori-prov och att jag mest använde den. Han frågade om han kunde få låna den och jag sa att visst kunde han det! Nemas problemas! Så jag gav honom mitt nummer å sa att han kunde höra av sig om han ville låna skivan.

När jag sen nyktrat till tänkte jag att vafan sa jag så för! Jag hade ingen aning om vart skivan var nånstans och dessutom orkade jag inte leta fram den och låna ut den till honom. Jobbigt värre liksom! Jag hoppades att han inte skulle höra av sig och det gjorde han inte heller. Puh.

Nu i oktober nån gång fick jag ett väldigt underligt sms från honom:
"Hej anna de firat. Om du vill ha jobbet ring mig imorgon. Det e samma ställe som jag jobbar så du vet. Sov gott kram..."

Eh, jaha. tänkte jag. Vilket jobb?? Jag hade som sagt inte pratat med honom sen i våras och nu var det ju helt klart att han skickat till fel nummer. Men jag orkade inte svara nåt så jag sket i det.

Några veckor senare fick jag ett nytt sms:
"Om det tändes en stjärna varje gång jag tänkte på dig, då skulle natten vara ljusare än dagen."
Jag garvade i typ en kvart. Stackarn som skickat till fel person igen liksom. Men jag orkade inte svara nåt nu heller.

Sen har jag inte fått några fler skumma sms från honom.
Förrän i förrgår:
"Anna, jag har några grejer jag vill säga till dig öga mot öga. Jag måste göra det, så jag kan avsluta mitt kapitel helt med dig. Kan vi träffas? Om inte radera mitt nummer om du har kvar det. Firat."

Hallå liksom!? Borde ju skicka nåt om att han skickat fel men orkade inte. Visste inte vad jag skulle skriva och jag tänkte att nu kommer han ju ändå sluta skicka grejer efter det här.

Men igår fick jag ett nytt sms:

"Jag hoppas du är lyckllig hejdå..."

Tänkte att det är fan synd om killen. Så jag skickade nåt i stil med att han måste ha skickat till fel Anna men att han skulle ha lycka till med kärleken.

Lagom sjysst liksom.

Men då ringde han! Suck! Orkade verkligen inte prata med honom! Har ju fan knappt snackat med honom alls sen i mellanstadiet! Så jag sket i att svara trots att han ringde säkert tre gånger.

Å så fick jag ett nytt sms:

"Den som skrev ring mig nu."

Men jag ringde inte. Varför skulle jag behöva göra det!? Han måste ju ha hört på min telefonsvarare att det inte var rätt Anna han skickat till. Eller??

Å så ett nytt sms:

"Ni har lyckats göra mig fett arg. De kört för er. Anna jag trodde du visste att man inte jidrar med mig."

Eh. Hjälp. Läskig kille!

Fortsättning följer förhoppningsvis inte!

Det var lite halvtungt att pallra sig upp vid halv sju i fredags. Det var nämligen julbord i torsdags kväll med jobbet. Massa (typ över hundra eller nåt) 50+-tanter från massa dagis runt om i Hässelby, uppklädda och hungriga.
Men så partysugna var inte de flesta, vid halv nio var det heldött i restaurangen. Torra jäkla människor!
Bara vårat dagis kvar. Men vad gjorde det!? Vi hade det skojigt iallafall och var kvar till halv tolv.

Men som sagt, å gå upp i fredags var inte jätteskoj.
En på vår avdelning var ledig så vi var en man kort. Jippie. Nja...
Så kommer chefen helt plötsligt å säger att hon ska ha samtal med vår avdelningschef halv elva.
Halv elva. Då vi ska ta in barnen som varit ute på gården, byta blöja, ha samling, äta... Jättesmart chef, verkligen! Tack!
Då var vi två personal kvar. Jag och en till, som bara jobbar halvtid och som skulle gå hem kvart över tolv.
Det var helkaos på avdelningen. Alla barnen var vilda som f-n och lunchen var inte direk lugn.
Mitt i maten kom avdelningschefen tillbaks. Jag vet inte riktigt allt som sagts under samtalet men hon hade iallafall sagt upp sig. Och gick hem.
Men va kul. Då skulle det bara vara jag kvar efter kvart över tolv. Merci.
Å sen vare dags för vila. Aaaaah. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta! Hälften av barnen sprang omkring, lät, åkte rutschkanan medan vi fröknar desperat försökte få dem att ligga kvar på madrasserna. Det slutade med att tre barn inte somnade alls.
Som tur var kom Daniel (en sjysst kille som jobbar på dagiset mest på eftermiddagarna) å hjälpte mig så jag lyckades överleva dagen.
Till slut var klockan fyra och jag fick gå hem. Tjohoo!


_{Nu ser jag verkligen fram emot en ny, härlig, jobbvecka...Hmm....}