Gaaaah
Asså vilken jäkla vecka. Vet inte om jag har varit så här slut nån gång efter bara fyra dagars jobb.
KAOS.
Igår var det luciatåg som gällde. Alla barnen var hur söta som helst!
Men visst var det lite rörigt när vi skulle klä på dom. Eftersom tjejen (kvinnan, tanten, whatever) var hemma fortfarande så hade vi en vikarie. Sådär lagom kul att ha en vikarie som inte ens vet barnens namn när man ska klä på typ elva barn massa lucia-kläder, över overallerna dessutom. Svårt att få det hela att sluta perfekt. Det lyckades inte heller. Dubbelsuck.
Vi är ju fyra personal på vår avdelning (vi var tre där på eftermiddagen eftersom halvtidaren hade gått hem) eftersom en liten ettårig-tjej har "resurs i gruppen", alltså extra timmar, hon är svagare på ena sidan (armen och benet typ). Hon kan inte gå än och kan inte sitta ensam på stolar och så, eftersom hon kan ramla och då inte kan ta emot sig. Annars är hon jättesöt och gullig och har inga andra fel.
Jag har typ huvudansvaret för henne (samtidigt som jag ändå måste ha koll på massa andra barn) och jag meddelade vikarien att hon inte kunde lämnas ensam och så. Kanske hade varit bättre om jag klätt på henne grejerna men det var allmänt kaos och vikarien satt redan med henne så hon fick göra det medan jag kastade på massa andra barn tomte- och luciakläderna. Var typ hyperstressad, tåget skulle börja halv fyra med alla barn och det var typ fem minuter kvar och flera barn var inte påklädda.
Utanför stod lilla tjejens föräldrar och såg tydligen att vikarien lämnade henne ensam på bänken flera gånger. Så de var lagom glada efter tåget när de kom fram till mig och berättade vad de sett.
Nu vetefan vad som händer, om de anmäler oss eller nåt. Möte imorrn iallafall.
Jo men visst, livet är på topp!
Å som om man inte mådde tillräckligt dåligt kommer tanten tillbaks imorrn så jag måste väl ta och prata med henne också.
Hon har förresten ringt varje dag för att berätta om hon skulle komma dagen efter eller inte. Och varje gång har hon bett att få prata med någon annan än mig. Även fast jag varit närmast telefonen. Så helt kul lär det inte bli imorrn.
Jippie!
Bara en dag kvar, sen ere helg! Tack och lov för det!
Vet ju iallafall att barnen gillar mig mest! Ha! Så det så!
KAOS.
Igår var det luciatåg som gällde. Alla barnen var hur söta som helst!
Men visst var det lite rörigt när vi skulle klä på dom. Eftersom tjejen (kvinnan, tanten, whatever) var hemma fortfarande så hade vi en vikarie. Sådär lagom kul att ha en vikarie som inte ens vet barnens namn när man ska klä på typ elva barn massa lucia-kläder, över overallerna dessutom. Svårt att få det hela att sluta perfekt. Det lyckades inte heller. Dubbelsuck.
Vi är ju fyra personal på vår avdelning (vi var tre där på eftermiddagen eftersom halvtidaren hade gått hem) eftersom en liten ettårig-tjej har "resurs i gruppen", alltså extra timmar, hon är svagare på ena sidan (armen och benet typ). Hon kan inte gå än och kan inte sitta ensam på stolar och så, eftersom hon kan ramla och då inte kan ta emot sig. Annars är hon jättesöt och gullig och har inga andra fel.
Jag har typ huvudansvaret för henne (samtidigt som jag ändå måste ha koll på massa andra barn) och jag meddelade vikarien att hon inte kunde lämnas ensam och så. Kanske hade varit bättre om jag klätt på henne grejerna men det var allmänt kaos och vikarien satt redan med henne så hon fick göra det medan jag kastade på massa andra barn tomte- och luciakläderna. Var typ hyperstressad, tåget skulle börja halv fyra med alla barn och det var typ fem minuter kvar och flera barn var inte påklädda.
Utanför stod lilla tjejens föräldrar och såg tydligen att vikarien lämnade henne ensam på bänken flera gånger. Så de var lagom glada efter tåget när de kom fram till mig och berättade vad de sett.
Nu vetefan vad som händer, om de anmäler oss eller nåt. Möte imorrn iallafall.
Jo men visst, livet är på topp!
Å som om man inte mådde tillräckligt dåligt kommer tanten tillbaks imorrn så jag måste väl ta och prata med henne också.
Hon har förresten ringt varje dag för att berätta om hon skulle komma dagen efter eller inte. Och varje gång har hon bett att få prata med någon annan än mig. Även fast jag varit närmast telefonen. Så helt kul lär det inte bli imorrn.
Jippie!
Bara en dag kvar, sen ere helg! Tack och lov för det!
Vet ju iallafall att barnen gillar mig mest! Ha! Så det så!
Kommentarer
Trackback