Soffpotatis...
Livet är inte skit precis hela tiden trots att korsbandet är av.
När man kan hälsa på en för tillfället ännu mer invalid kompis, sitta och käka chips och titta på Sex and the city, just då är livet faktiskt rätt hyfsat. Chips är ju alltid gott och just idag såg jag TRE avsnitt av SATC som jag tidigare aldrig sett! Och det kan säkert vara så att det finns fler än så som jag har lyckats missa. Bäst att ta reda på det inom en snar framtid tycker jag!
Fick också höra hur Carrie och gänget låter på franska. Råkade nämligen halvt sätta mig på kontrollen. Vi upptäckte att det även fanns dubbade versioner för tyska och italienska. Det lät hemskt i alla fallen. Hur kan man vara så jäkla dum så att man hellre ser ett program dubbat till sitt språk än textat?? Helt ofattbart.
Hmm.. undra vilka som skulle vara rösterna till tjejerna om serien skulle dubbas till svenska...
Deppandet, dag 1
Det var en godkänd deppardag.
Tårar……………IIIII
Tröstätande…III
TV…………………IIIIIIII
Ja, trodde det skulle bli mer tårar denna första dag men jag tror nog inte riktigt att det har sjunkit in än. Det finns iallafall fler tårar på lager så det räcker och blir över.
Fick både bulle, biskvi och kakor hos Lisa. Hon har koll på depp-mat hon! Däremot föreslog mamma pasta bolognese till lunch. Min hat-rätt på THE deppardag!? Eh, Nej tack! Inte heller hade vi nåt godis på lager så hittade inget roligare att tröstäta framför tvn än en påse ofärska bilar. Nja, halva fick sparas till en desperatare dag.
Tv-kvällen som sagt helt okej. Desperate housewives, Idol, Gilmore Girls, Frasier, 2 x Sex and the city. Najs.
Jippie!
Ibland kan man undra om livet verkligen är rättvist. En gång kan jag ta. Men två!? Varför??
Aja, det är inte mycket att göra. Bara acceptera att korsbandet är av igen och försöka samla krafter till att orka igenom den långa rehab-resan en gång till. Det ser jag verkligen fram emot. Eller inte.
Men idag ska jag iallafall DEPPA. Det lär inte bli några som helst problem.
Jag antar utmaningen
Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
- Brevsorterare på Posten
- Allt i allo på barmorskemottagningen
- De gyllene bågarna
- Dagisvikarie
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
- Gladiator
- Sällskapsresan II
- Titanic
- Välkommen Mrs. Doubtfire
Fyra städer jag har bott i:
Har bara bott i Stockholm men ändrar jag det till ställen i Sthlm så blir det åtminstone tre.
-Marieberg
-Rissne
-Hässelby
Fyra TV-serier jag gärna ser: (skulle kunna nämna typ tio)
- LOST
- OC
- Grey's Anatomy
- Sex and the city
Fyra ställen jag vill åka till:
- Australien
- Nya Zeeland
- USA
- Thailand
Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
- lagets hemsida
- tv.nu
- aik.se
- ett antal bloggar
Fyra favoriträtter:
- Tacos
- Kinabuffé på restaurang på söder
- Det mesta på Donken
- Fläskfilé santa fee med avokadodip i Kungshallen (såsen är gudomlig)
Fyra ställen där jag känner mig hemma:
Radhuset vi snart flyttar ifrån
Innebandyhallen
Råsunda
Nya lägenheten
Kräftskiva
Underbara kräftor, trevligt sällskap, god dricka och inte mycket att klaga på. Förutom knät dårå.
Eftersom jag släpade runt på mitt väldigt svullna knä och mina två kryckjävlar som har fått dammats av igen så bestämde jag mig slutligen för att skita i att gå ut. Jag hade ändå inte kunnat dansa. (Oj, positivt skulle det vara, erhm...)
Jo, får väl ändå passa på att tacka mitt knä för att jag skippade utgången. Kvällen slutade nämligen på akuten för tjejerna. Det klarade jag mig gärna utan.
Istället stannade jag kvar ett tag hos Therese och sedan hoppade jag hemåt. Jag fick lite flashbacks från min pensionärs-tid i våras för tio meter framför mig gick en gubbe med rulator hela vägen genom skogen. Och jag kom inte ens i kapp honom. kändes förjävligt. Men blev lite gladare när jag till slut kom ikapp och förbi när gubben satte sig för att vila på en bänk. Kändes skönt att jag orkade resten av vägen hem!
Skogsvägen mellan mig och Therese är inte jättelång men lite halvläskig att gå genom mitt i natten. Inte nog med att det finns en massa mördarsniglar över hela vägen, det kan ju hoppa ut farliga människor bakom vilket träd som helst. Och att gå på kryckor då är väl ingen hit kanske. Men jag klarade mig ju utmärkt denna gång iallafall! Gubben visade sig vara ofarlig.
Lite glädje i deppigheten
Idag blev resultatet 5-1. Inte så att man klagar direkt.
Skönt att få tänka på annat än tråkigheter.
Men är redan nervös inför morgondagens samtal.
Börja om från början, börja om igen...
Var hos läkaren idag. Han sa att det inte alls såg bra ut och att han inte kände något korsband. Han var däremot inte 100% säker så jag fick göra en magnetröntgen. Det definitiva svaret kommer nästa vecka.
Asså fy fan för att börja om från början igen... Suck.
HUR ska jag klara det här?
Såg Teddy Lucic inne på röntgen. Ballt.
Hos sjukgymnasten
Jag: Är korsbandet av??
Hon: Jag tror inte det.
Jag: Så det är alltså inte av?
Hon: Nä, det verkar inte så.
Jag: Asså, finns korsbandet fortfarande där?
Hon: Det känns så.
Vadå tror? Vadå verkar? Har redan fått falska förhoppningar en gång så får verkligen hoppas att hon inte har fel...
Aja, tack och lov alltså. Men knät känns fortfarande inte alls bra. Det är svullet, svårt att böja och sträcka och gör rätt ont. Så ere.
Typiskt att när jag inte kan jobba så finns det massor av jobb. Två vikariepooler har ringt idag. Och Ritha är en tantjävel igen. Hon började nämligen garva när jag sa att jag kanske hade slitit av korsbandet igen. Hur jävla muppig i huvet får man vara?!
Aja. Hoppas på att det känns bättre imorgon.
Buhu
I söndags kändes knät toppen-bra till min stora glädje! Inte svullet alls eller nåt. Så jag bestämde mig för att köra lite igår igen.
Och igår var det verkligen skitkul till en början! Det gick jättebra å springa å skjuta och allt var jättebra. MEN. Sen hände det. Knät vek sig. Som fan. Det var inte alls skönt men jag kunde ändå gå av planen utan att det gjorde speciellt ont. Jag fick det lindat för säkerhetsskull och fasade för att det skulle vara svullet när jag sen tog av lindan igår. Det var det inte. Så jag tänkte att det nog var okej ändå. Och pustade ut.
Men i morse när jag vaknade kändes det inte alls bra. Det var svullet och gjorde ont. Fan, fan, fan.
Domen kommer klockan tre. Då har jag tid hos sjukgymnasten.
Snälla, snälla, snälla, det får inte vara av! Jag orkar inte det!
Abstinens
Igår var det sju månader sedan jag spelade innebandy sist. Sju månader!
Var nere på träningen både i måndags och igår. Och tittade. Det är fan inte kul. Nu börjar abstinensen verkligen komma krypande...
MEN: I helgen är det träningsläger i Västerås. Och om jag känner mig bra i knät då så tror jag nog att jag ska prova att köra några övningar.
Vore toppenskoj!
Men ja, jag ska ta det lugnt och försiktigt. Så gott det går.
Loppis
För att alla fina barnböcker, barbies, gosedjur, spel, kläder och andra grejer skulle slippa hamna på tippen hyrde vi ett bord på loppmarknaden i Vårberg i lördags.
Vi var där i god tid innan de öppnade så att vi skulle kunna slippa stressa. Yeah right. Det var kaos när vi kom dit. De andra, mycket mer erfarna loppisgubbarna, öppnade våra lådor och paxade grejer innan vi ens hade hunnit ställa ner dom på marken.
"Vad den kostar??" "Den jag vill ha, hur mycket??"
Vi var halvt chockade och sålde en hel del grejer alldeles för billigt. Dessa grejer hittade vi senare på loppisgubbarnas bord för försäljning.
Det lugnade ner sig efter ett tag. Vi hade fått mycket sålt och tjänat in en del pengar iallafall. En del grejer gick däremot inte å sälja så vi kastade det som inte ens gick att ge bort.
Det fanns inte mycket kul att kolla på bland de andra borden måste jag säga. Men ett bra kap gjorde jag. En gubbe sålde filmer så jag gick dit och gav honom de två filmer som vi inte hade lyckats sälja. Sedan lyckades jag pruta till mig två filmer för tio spänn istället för 10kr/styck.
Fucking Åmål och Fyra bröllop och en begravning. Trodde jag. Men det visade sig att det inte var Fyra bröllop och en begravning som låg i utan Van the man. Jäkligt klumpigt av mig. Men det gjorde inte så mycket för den är ju skitrolig.
Båda filmerna förgyllde sedan min lördagskväll.
Alkis-Anna? Jag?
Hjälp!
Dags för en förändring alltså.
Så i helgen var jag nykter. Det var behövligt. Och mycket trevligt.
Sån e jag
Jag kan vara jävligt hemlighetsfull och har inga problem med att hålla en hel del för mig själv. En del grejer gillar jag inte alls att prata om och jag förstår egentligen inte varför jag tycker att det är så svårt och jobbigt. Det borde inte vara någon big deal alls. Men det är det. Konstigt nog.
Ibland önskar jag att jag hade lättare för sånt här för det kan vara jordens träningspass att dra vissa saker ur mig.
Men polarna har bra uthållighet måste jag säga!
Man kan ju alltid hoppas att det kommer att bli lättare. För det skulle ju kanske vara lite trevligt. Både för mig å polarna.
Farväl
Idag var det dags att ta farväl av "min" lilla pärla, Nissan. Det är ju egentligen inte min bil men det har mest varit jag som kört den senaste året så jag kallar honom min.
Han har varit helt underbar att köra trots att han nu börjar komma upp i ålder, närmare bestämt 18 år. Han ser inte mycket ut för världen, rostig och dan men han är himla trevlig att köra. Det är alltid ett äventyr när man är ute och åker med Nissan och idag var det alltså dags att säga Bye bye.
Vi har tyvärr inte råd att ha honom kvar. Själv hade jag hellre sett Toyotan såld men det är tyvärr inte jag som bestämmer sånt i familjen.
Var ute på en avskedsfärd idag.
Han och jag.
Fönstrena nedvevade (japp, vevade. Inga fönsterhissar här inte).
Musiken på max. Lite skrovligt ljud ur kasettbandspelaren men det är sånt man får ta. Annars finns det inte mycket att klaga på.
Jag kommer sakna honom.
Gårdagens EM-hunk
Därför blir gårdagens EM-hunk helt klart Linus Thörnblad.
Vi har inte direkt varit bortskämda med heta svenska höjdhoppare så Linus är mer än hjärtligt välkommen in i höjdhopps-världseliten tycker jag.
Det var synd bara att hans grymma prestation igår inte räckte till medalj.
Partyproblem i Båstad
Det var en gång ett gäng partysugna tjejer som ville gå ut på Pepes Bodega.
Problemet var bara att det fanns en sur, grinig, tråkig och stenhård vakt där som vägrade släppa in personer under 22.
Tjejerna bönade och bad men den griniga gubben brydde sig inte för fem öre trots att han förstörde tjejernas partykväll totalt.
Nästa dag sken ändå solen så det var ingen idé att sura vidare. De flesta orkade inte försöka besegra den onda vakten ikväll igen men Lisa och Anna ville inte ge upp hoppet om en grym partykväll i Båstad. De var villiga att göra vad som krävdes.
Därför gick de och åt middag där så att de skulle kunna stanna kvar på nattklubben sen. De kände att det borde fungera och dessutom hittade de en gammal lagkamrat som var där med sina 30-åriga kompisar och åt och som var snälla nog att låta Lisa och Anna sitta med dom eftersom det fanns två platser lediga.
Allt var underbart men klockan halv tio kom en servitris fram till tjejernas bord:
- Hade ni tänkt stanna på nattklubben?
- Ja, det hade vi.
- Är ni 22 allihopa?
- Ja, det är vi.
- Okej, men det vill jag se leg på också.
Suck och stön.
Lisa och Anna deppade lite och resten fick stämplar. Sen kom de på den briljanta idén att trycka handleden mot varsin av deras stämplar. De fick varsin väldigt suddig stämpel. Tjejerna levde ändå på hoppet om att det faktiskt fortfarande fanns en chans att de skulle komma in på stämpeln så de gick "hemåt" för att förfesta.
Lisa och Anna spelade Hej Knekt med lagets äldre partygäng. De blev fullare och fullare och stämpeln såg suddigare och suddigare ut. Efter ett bra tag syndes den knappt alls och båda var nästan säkra på att det skulle vara kört.
Till slut gick de iallafall lite halvnervösa fram till vakten. De visade upp sina stämplar.
- Välkommen in, sade vakten direkt.
De onyktra flickorna blev helt sjukt glada och kunde knappt tro att det var sant. De hade besegrat den onda vakten och kommit in utan att ens behöva betala inträde. Paaaaarty!
De halvsprang in på toaletten och skrek och kramades lite. Eller mycket.
Sen mötte de resten av lagkompisarna och partade heeela natten lång med en massa innebandymänniskor, kända och okända. De hade en riktig toppenkväll!!
Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Ah diggi diggi
Dagens EM-hunk
Det är skitkul att titta på friidrott och det blir ju inte direkt tråkigare när en del riktiga snyggingar är med och deltar.
Dagens EM-hunk är utan tvekan Andreas Thorkildsen. Het som få. Och han vet verkligen om det, haha!
Jag och Mian satt och dregglade redan på DN-galan.
"Tyvärr" kastade han över kvalgränsen typ direkt idag så fick ju inte se honom så mycket. Men mer dregglande blir det i finalen.
Ritha e inte längre en tantjävel
Så slut på semestern tyvärr. Jäkligt skönt har det varit å vart ledig.
Men nu ska jag bli rik.
Jobb-panik
Å så ännu en tusenlapp spenderad efter en helg i Båstad... Jag ska ju bli rik! Hur ska detta gå?
Båstad
Jag har svårt att se att det skulle bli lika kul som förra året...
men det lär bli riktigt kul ändå!
Bye bye Sthlm
Jobb blev minigolf
Igår gick jag och lade mig redan tio över elva eftersom jag gett mig fasen på att försöka jobba lite idag. Men jag somnade inte på två röda direkt. Tiden gick och jag vart inte så mycket tröttare. Jag provade att ligga åt alla håll (trots att jag bara kan somna på rygg och åt höger, annars hör jag mitt hjärta slå och det är skitirriterande). Det funkade inte. Jag provade utan täcke en stund, med en större kudde ett tag, inget funkade. Och tiden gick. Klockan var väl runt halv två när jag till slut somnade.
Imorse ringde klockan redan kvart över sex och jag var jäkligt trött. Kroppen som är van vid nio timmars sömn/natt blev nog lite chockad när den bara fick typ hälften. Men vill man bli rik får man kämpa lite, tänkte jag.
Fast jag blev knappast rikare idag. Jag fick inget jobb. Ganska väntat iförsig. De flesta dagis är stängda fortfarande.
Istället halvsov jag fram till nio (och drömde att jag nästan krockade, att syrran var hemma och att jag skickat sms till Mian). När jag vaknade skickade jag ett sms till Mian på riktigt och sen åkte vi och spelade årets första minigolf ute på Brostugan. Vi var väl där runt halv elva, hade jag inte hoppats på jobb hade jag fortfarande legat och sovit då, helt klart.
Men det var en trevlig runda SOM JAG VANN, TJOHOO!
Resten av dagen tickade förbi genom att jag åt lunch, tittade på Grease och spelade strandtennis hos Mian, vi mötte Phia och Nattis för grekisk middag i Vällinge hus (fy fan vad gott det är med gyrostallrik!), och jag såg IFK Göteborg-AIK på tv. Matchen slutade 1-1 och det var väl faktiskt ett helt okej resultat.
På söndag spelar AIK hemma mot Kalmar FF men den matchen kan ju inte ses för då är jag i Båstad. Najs.
60-årsfest i lördags
Pappas kusin var det som fyllde år. Folket som var på festen var till stor del släktingar som jag inte träffat på år och dar (åtminstone 10 år tror jag det var sen jag såg de flesta) och resten kompisar till henne som jag aldrig träffat innan.
Och jag är inte den mest sociala människan i världen.
Å så borsplacering på det. Oh no.
På ena sidan av mig gick konversationen om brunnar och där hade jag inte så mycket att tillägga. På andra sidan satt min pappa och han är tvärtemot mig jävligt social och älskar såna här situationer. Han pratade och babblade och skojade och där var det inte heller lätt att ta sig in i diskussionen. Men maten var god iallafall tack och lov. Så god att jag åt hur mycket som helst och fick en kommentarer om det också:
"Du fick ner allt det där alltså, bra jobbat! Det trodde jag aldrig." Denna gubbe började babbla på om hur han brukade äta enligt GI-metoden så nu har jag lärt mig lite om det. Sen började gubben mitt emot också babbla, mest om sin dotter och vad hon varit med om när hon varit ute och rest... Hyfsat intressant iallafall.
Festen var jäkligt seg ett tag men den tog sig mot slutet när det först blev lite live-musik och sedan dans till Michael Jackson.
Jag hade sammantaget faktiskt riktigt kul!