Gäsp

Igår kväll vare party. Riktigt trevligt var det också. Hade varit ännu trevligare om jag kunnat sitta normalt på en stol en längre stund och supa och därefter gå ut som alla andra normala människor. Men istället blev det hemfärd vid halv tolv. Men det var inte hela världen. Hade två snälla frivilliga som ville ha mitt ben i knät och känna lukten av min fotsvett, och dessutom betjänter som hämtade både dricka (jepp, lite alkohol blev det) och glas åt mig. Inte illa.
Hade gärna skippat de fyra trapporna upp till lägenheten och promenaden hem från t-banan men men....
Ändå riktigt skönt att hitta på nåt skoj å slippa sitta inne.

Dagen började med mysande i sängen framför de sista avsnitten av House. Fan, vad ska jag ta mig till nu?
Sen var det släktträff. Moster fyllde år och det blev självklart cheescake, tårta och bullar. Holy macarony.
Skulle varit hemma hos Karin på tjejkväll men kände att knät fått tillräckligt. Det suger men tror ändå det var ett smart val. Stannade hemma och introducerade pappa för Lost. Kollade fyra avsnitt och han blev "arg" på mig för att jag fått honom fast i en serie som han nu måste se fortsättningen på.
Mamma gjorde äppelpaj. Mums fillibabba. Knappast en nyttig dag men vilken tur då att de fem aerobic-passen jag gått på i veckan tar hand om de kalorierna! Eeeeh...

Imorrn ska jag iväg och köpa laptop. Eller jag ska inte betala vilket gör det hela ännu roligare!
AIK spelar på eftermiddagen och om jag har tur hinner jag möjligtvis med några timmar i soffan. För omväxlings skull.


Tack och hej!


Mmm...marabou.

Inte ere speciellt nyttigt å ligga hemma hela jäkla dagen lång. Varje dag.
Lite halvfarligt att ha kylskåpet typ fem meter bort dessutom.
Choklad i kylen sen Mian och Phia var här i fredags. Å risifrutti. Å ostkaka m. sylt.
Tur att jag fortfarande är så invalid att jag inte reser på mig mer än jag verkligen behöver då!


Sjukskriven

Ännu en dag i sängen.
Sova till tio, frukost, spruta, kolla lite på datan, fixa lite grejer, kolla nån film. Jäklar, klockan är redan fyra! Och ännu en dag har bara försvunnit utan att jag förstått hur. Galet.
Igår var jag till sjukgymnasten. Åkte kommunalt dit och bara promenaden till busshållplatsen (ingen lång bit) gjorde mig illamående. Hjärtklappning hade jag också. Fy fan.
Lyckades ta mig på både buss och t-bana. Svor över att jag var på fel sida av perrongen.
När jag väl var framme sa han iaf att det såg bra ut och jag fick göra några böja-sträcka övningar.
Skönt att komma utanför dörren.


Skulle börjat jobba imorgon men knät känns inte riktigt redo för det så blir hemma till på måndag.

En vecka kvar till födelsedag och flytt. Tjoho!

Hujedamej

Klockan är halv nio och jag har redan varit vaken i en halvtimme.
Igår mådde jag sådär.
Prima på förmiddan och jag gjorde mina övningar och åt frukost och lunch som jag skulle. Men sen vetefan va som hände.
Mådde illa hela eftermiddan och kvällen.  Var inte hungrig och åt inget på resten av dagen... Orkade knappt kolla på tv heller men kunde inte sova utan låg mest och stirrade. Inge vidare. Orkade heller inte göra mina övningar på kvällen och knät gjorde bara ont och kändes som en jävla tjugo-kilos klump.
Kändes ännu roligare när jag visste att pappa och syrran var på Coldplay-konsert. Konserten som jag skulle varit på om det inte varit för operationen.
Ville egentligen inte ta mina starka tabletter eftersom jag inte visste om det var dom som gjort mig illamående men tog dom ändå innan jag gick och la mig. Och kunde faktiskt sova mycket bättre än natten innan. Bara ett toa-besök.
När jag vaknade var jag till min stora glädje jättesugen på risifruttin som legat i kylen och väntat på att jag skulle må bättre. Stuart hade bråttom till jobbet och fattade inte vad jag menade när jag försökte förklara vad en risifrutti är. Så jag fick klara mig själv.
Men när jag väl fått tag i kryckorna, lirkat mig upp ur sängen och fram till kylskåpet fanns risifruttin ingenstans!
Vem i hela friden stjäl en risifrutti från en stackars handikappad?? Dessutom en risifrutti-guld! Som jag längtat efter att få pröva!
Taskigt!

Handikappad.

Jaha. Då var det dags för 6 månaders rehab igen då.
Allt har gått bra vad jag vet men det lär ta ett tag att ställa in sig på att allt ska ta så jävla lång tid och vara så svårt igen!
Som att resa sig ur sängen, gå på toaletten, öppna dörrar och såna självklara saker.

Jaja. Det blir nog bra. Bara första dagen än så länge och så himla ont har jag inte just nu.

Har precis gjort mina 4ggr/dag-rörelseövningar i sängen och är nu en aning slut efter att försöka böja på ett ben som är alldeles för svlullet för att vilja  bli böjt så nu får det bli benet upp i högläge, ett till avnsnitt av House, ett par starka värktabletter och nåra timmars sömn.

På återseende.

Äntligen...

Imorrn ere korsbandsoperation som gäller. Igen.
Ska bli riktigt skönt att få det gjort till slut.

Men det kommer göra ont.
Aj.

Planer för kommande vecka:
Sova.
Kolla tv.
Klaga lite.
Kolla mer tv.

Inget å göra? Kom gärna och hälsa på!! :-)

Ett år

Idag har jag och Stuart varit tillsammans i ett år. ♥
Ett helt år. Det är ganska länge tycker jag.

Firade med att gå ut och äta middag igår kväll.
Gick på spanskt och åt tapas och avslutade med en öl i gamla stan. Mysigt!

I love you Stuie!


Tå-mannen

Eftersom det är gratis att ringa till taxi 020 så händer det (ett antal gånger varje dag) att folk busringer till oss.
Lite oskyldiga småbarn: -"Hej, jag skulle vilja ha en taxi till korvgatan! Hihihi..."
Lite patetiska 12-åringar: -"Jag ska knulla din mamma!"
Och ännu fler med dålig fantasi: -"Du måste måste köpa nya kläder för du luktar illa!"
Sådär halvskoj efter ett tag.

Men så finns det också en(?) känd busringare! Tå-mannen!
Han kan dyka upp när som helst. Men börjar alltid med att viska: -"Får jag sitta på din tå?"
Ursäkta, jag hörde inte riktigt?
"Får jag sitta på din tå?"
Eh...what?

Jag har haft den stora äran att prata med honom två gånger under min tid som taxitelefonist.
Han ringde senast i helgen mitt under fylle-rusningen och vi hade en helt normal konversation.
Efter sina tre-fyra inledande "Får jag sitta på din tå?" frågade frågade han mig om jag hade stora fötter.
Jepp, svarade jag.
Men hur stora?? viskade han.
Jättestora, svarade jag.
Vilken storlek? viskade han.
Storlek 41, svarade jag. Stort va!?
Ja, viskade han.
Är det bra med stora fötter? frågade jag.
Ja, det är jättebra, viskade han. Jättebra!

Sen meddelade jag honom att jag var tvungen att jobba vidare.

Så kul kan man ha en fredagskväll på jobbet.

Hallå hallå...

Nu kan ni ringa gratis till mig för nu har jag skaffat comviq precis som resten av världen!

Men jag kan även nås på 020-202020 ikväll om ni vill prata. Det är också gratis.

Okej. Jobbet kallar.

Jag är så sjukt...zzzz..trött.

Uppe vid halv sex i morse. Lång dag. Först jobb till fyra och sen träffa en gammal kompis för en fika i stan.
Blir alltid lite irriterad på mig själv för att jag inte gillar kaffe när jag ska fika. Går man på café så ser och luktar det ju så gott! Att dricka te är tråkigt och att ta en juice som man kan köpa i vilken affär som helst är inte speciellt lockande.
Men nu har jag hittat nåt jag gillar, finally! I löööv chai latte. Mumma.

Har precis kollat klart Djävulen bär Prada med syrran som är hemma igen sen i söndags. Kul att umgås lite med henne, filmen var helt ok den med. Hade dock hellre legat och sovit. Är riktigt slut. Men jobbar kväll imorrn... Börjar inte förrän fem och slutar inte förrän tre så försöker hålla mig vaken så länge som möjligt för att kunna sova länge imorrn.
Får se hur länge jag klarar mig.

I går kväll efter maten kollade jag Ps. I love you som syrran till min stora glädje hade med sig från Oslo. Stuart spelade fotboll och jag tänkte att jag skulle kolla på den ensam=jag skulle kunna gråta ut utan att behöva hålla inne mina tårar.
Och så blev det  verkligen. Minst sagt. Ögonen tårades fan innan jag tryckt på play. Gick åt en hel del snytpapper.
Sen kom Stu dock hem typ i mitten av mitt störtböl och jag var tvungen att ta en paus.
Han ville se slutet med mig sen vilket gjorde att jag försökte hålla mig från att gråta under resten. Det gick faktiskt bra även om jag ständigt hade en stor, fet klump i halsen. När jag klarat mig så långt som till eftertexterna stod jag inte ut längre. Det blev en ännu värre gråtattack, hehe...
Måste ha sett väldigt vacker ut, hulkande med mjukisar på, filt, snorpapper i högsta hugg och svullna, röda ögon... mmm.

Aja. Tog en titt i spegeln och upptäckte att jag inte ser speciellt mycket bättre ut just nu.
Läggdags tror jag. Jag ger upp.

After work

I fredags efter jobbet åkte jag in till stan för att ta en öl med Stu och hans irländska polare.
Vi gick till "Soft cock" (även känd av normala svenskar som Soft kök och bar). Det ligger passande nog på Malmskillnadsgatan. Det här var alltså vid kvart i sex och vi satt på uteserveringen.
Då säger irländaren: där borta står två horor.
Nä, svarade jag. Såklart det inte är, okej att vi är på Malmskillnadsgatan men det är ju mitt på blanka dan. De såg dessutom ut som två vanliga tjejer som bara väntade på en kompis eller nåt.
Men så stannade en bil och tjejerna klev in. Bilen stod kvar en stund innan tjejerna till slut klev ut igen.
Bilen körde förbi och jag såg att det satt en äcklig gubbe i den.
Fy fan. Skabbigt värre!
Men ölen var god iaf.

Å det var tacomiddan efteråt hemma hos Carro också. Mums fillibabba!