Tragiskt
Idag var det lagfoto.
Jippie.
Klart du ska va med ändå Anna! fick jag höra.
Och jag var med trots att det kändes helt fel.
Eftersom syrran har använt min på sistone fick jag en annan matchtröja i måndags. Den var stor som ett tält så det gjorde mig inte direkt mer peppad.
Men det var ändrade planer när vi kom till fotot. Nya matchtröjorna var klara så jag slapp åtminstone tältet.
Så där stod jag med nya matchtröjan, shorts, strumpor, skor och klubba. Och jag vet att det var den enda gången den här säsongen som jag använde de grejerna.
Att stå där och ta enskild bild med klubban i högsta hugg... det gjorde mig bara på sämre humör än jag redan var. Nu blev jag än en gång påmind om hur läget är.
Men men, det är väl ändå på tiden att jag inser att säsongen är över för min del innan den ens har börjat.
Blä.
...1...
Det var den veckan det
Men det får bli en annan gång.
Dags att sova.
Gonatt!
...2...
Tiden går ju så galet fort
3...
På dagis
Alva 5 år: Min morfar kommer och hämtar mig idag.
Fröken: Aha. Har han hämtat dig förut?
Alva: Ja, en gång.
Fröken: Hur ser han ut då?
Alva: Han är ganska gammal och sen har han nästan inget hår. Bara några hårstrån.
Fröken: Aha. Hade han mer hår förut?
Alva: Ja, men förut när han torkade håret så sögs allt hår upp i hårtorken.
Fröken: Hahaha, har han sagt det?
Alva: Ja. Så är det.
BA-konsert
Riktigt bra var det.
Jag och syrran kom in på Hovet och hittade ett ställe i mitten, typ tre meter framför scenen, där det bara var korta tjejer framför.
Nöjda och glada satte vi oss ner där och väntade på att tiden skulle gå.
Då kommer två bitch-brudar, en mamma och hennes dotter, och glider in framför mig å Sara. Dessutom var de typ två meter långa!
Så jag röt till åt dottern: Vem fan tror du att du e? Gå och ställ dig där bak där du borde stå istället för att tränga dig så jävligt, beeeaaatch!
Nä, det gjorde jag tyvärr inte. Men jag skulle ha gjort det om jag inte var så feg.
Hur som helst så tänkte jag iallafall inte låta de stå framför oss och skymma sikten. Nån måtta fick det vara. Så Bitch Anna fick träda fram och knuffas lite så ordnade sig den saken.
Till slut blev klockan halv nio och Bryan och gänget kom in.
Lite skumt att se ett gäng gamla gubbar spela. För visst var de inga unga, fräscha hetingar i bandet direkt. Men det visste jag ju om.
Rynkig och tanig var han.
Vi stod ju så nära också. Det var typ: Backa lite, tack. Haha...
Närå, så farligt var det inte. Och som tur var sjöng han jävligt bra live. Och han sjöng nästan alla låtar jag ville höra.
Förutom min absoluta favorit, "One night love affair". Förstår inte hur han kunde skippa den men men... Man kan inte få allt här i livet.
En riktigt najs kväll var det!
Livet blir inte alltid som man tänkt sig
Om allt hade gått enligt planerna så hade jag antagligen varit helt färdig-rehabad nu. Jag hade kanske t.o.m varit fit for fight till seriepremiären om en och en halv vecka. I vilket fall så hade jag tränat för fullt och bara en sån sak hade gjort livet rätt toppen.
Nu är läget inte lika kul.
Min nya sjukgymnast sa idag till mig att jag borde ta en riktig funderare på om jag vill fortsätta spela innebandy. Det finns nämligen studier som visar att efter två operationer är risken hög att man får knäproblem, artros, senare i livet.
"De vanligaste symptomen på artros är smärta och nedsatt fysisk funktionsförmåga. Andra symptom är svullnad, ledstelhet och ljudsensationer från leden."
Låter ju verkligen inge vidare att leva med det!
Nu är då frågan, vill jag leva nu eller om 20 år?
Fan, det är inte lätt det här. Känns snarare ruskigt tungt.
Tack och lov behöver jag inte bestämma mig nu.
Men ändå.
JÄVLA SKIT.
Coolt
Handboll. Lugi-Redbergslid. Låter inte jätte-intressant kanske. Det var det inte heller. Förrän detta hände:
Nr 20 i Lugi kvitterade till 20-20 när klockan stod på 20.20.
Hahaha...
Vad är oddsen på det!?
Jävlar vad bra!
Det är ju ruskigt kul med fotboll.
Speciellt när det går såhär bra.
Synd bara att man inte var på plats men vem klagar en sån här kväll?!
Tabellen ser ju strålande ut just nu.
Fy fan vad härligt!
Det ser ju riktigt riktigt bra ut det här!
Dagens upptäckt
Det finns en stor ek på dagisgården och i trädet finns inte helt oväntat en jäkla massa ekollon. Vid den här tiden på året ramlar alla ekollonen ner på marken.
Många av barnen tycker att det är himla kul att trampa (eller tugga, skabb!) på ekollonen så att de går att öppna.
Varför det? kan man undra då. Jo, det är så att det finns små vidriga, skabbiga, vita, små larver i en del av ekollonen. De ser ut som likmaskar ungefär.
En del är döda, en del krälar omkring i ekollonen. Jag får nästan rysningar av avsky när jag ser dom.
Men barnen verkar tycka att de är väldigt underhållande och lägger de i hinkar för att samla på.
Och sedan ber de oss fröknar att passa deras skabbiga larver medans de springer och leker.
FY!
Var man alltså sådär när man var liten??
Varför visas inte Gilmore Girls i repris???
Men ack så fel jag hade.
Ändå borde det finnas många andra program som skulle kunna skippas,
helt klart!
T ex visas det hur många avsnitt av Americas funniest homevideos som helst. Varje dag. Varje vecka. Året om. Nån som skulle deppa om man drog ner på AFV lite? Inte jag iallafall.
Hur som helst, jag missade förra veckans program så självklart hade jag videon redo för att spela in gårdagens avsnitt. För det ville jag knappast missa!
Men det lyckades jag med ändå. Bandet tog tydligen slut mitt i upptäckte jag sen. Bra jobbat!
Ännu värre blev det när jag fick se på "Previously on Gilmore Girls" att Jess tydligen är tillbaka lite i serien? Hallelujah moment i sånt fall!
Han e ju så het!
Hittade dessutom det här underbara klippet, från den gamla goda tiden...
http://www.youtube.com/watch?v=NRsVk2s078Y
Vilken arbetsdag...
Då var det dags för samling. Sjunga lite sånger liksom. Jäävligt jobbigt.
Sen var det lunch = Äta med barnen. Ojojoj, krävande som fan.
Efter lunchen var det dags för vila. Sitta och klappa lite på dom tills de somnar. Sicken pärs!
Klockan tolv var det dags för rast. Snacka om behövligt. Helt slut asså...
När jag kom tillbaks från rasten fick jag gå in och sätta mig inne på vilan en timme mellan två barn som vaknar lätt. Och klappa lite på dom så de somnade om. Puh.
Vissa stunder gillar jag verkligen mitt jobb.
Nästan lite derbykänsla
Serietoppmöte. Elfsborg-AIK. Konstgräs. Svårspelat med andra ord. Jag satt hemma framför tvn. Ensam. Och skrek. Och klagade. Svor. Och vart glad. Ibland. AIK hade inget spel. Tyvärr. Men Svensson punktmarkerades effektivt. Mohaha. Kunde inte röra sig en millimeter. Elfsborg dominerade första. Och gjorde mål direkt i andra. Sen fick de en utvisad. Felaktigt enligt mig. Och AIK kvitterade direkt. Jag firade i min ensamhet. Nu var det jämnt. Örlund var grym i målet. Till min stora glädje kom min favorit Rubarth in i slutet. AIK fick också en utvisad. Synd. Och onödigt som fan. AIK spelade på resultatet 1-1. Klarade det bra. Helt okej med en poäng. Och viktigast:
AIK TOPPAR FORTFARANDE ALLSVENSKAN!!!!
"Ishi längtar hem till AIK, Ishi längtar hem till AIK, Ishi längtar hem, *klapp klapp*, Ishi längtar hem, *klapp klapp*, Ishi längtar hem till AIK..."
Jea bjöd på middag ikväll
som tack för att jag vaktade hennes två fiskar förut. Himla snällt tycker jag med tanke på att det bara fanns en fisk kvar när hon kom hem.
Skulle gå ut sen egentligen. Men det blev inte så. Trist. Så här sitter man partyuppklädd framför datan och klockan är tolv. Kanske lika bra att gå och lägga sig. Aja, jag får se det positivt:
Knät och plånboken är glada!
En del mammor asså...
I början är en del barn lite ledsna och så när mamma eller pappa går på morgonen, det är ju inte så konstigt med det. Men det har redan blivit bättre och det är knappt nån som börjar gråta längre. Jätteskönt tycker jag men vissa mammor verkar inte hålla med. Man kan få tuppjuck på en del av dom!
En vanlig dagis-morgon.
Barnet och mamman kommer till dagis. Mamman pratar lite med fröknarna och sedan är det dags att säga hejdå.
Mamman: Hejdå.
Barnet tittar dit och börjar leka. Jättebra. Inga tårar.
Istället för att gå så börjar mamman igen. Heeejdå älskling! Ja, vi syns sen. Ska du vinka?
Barnet tittar dit igen och undrar vad som händer. Fortfarande glad.
Mamman dröjer sig kvar ännu längre och vinkar och säger hejdå, nu gåååår mamma!
Till slut börjar barnet såklart gråta.
Nästan som att mamman vill att barnet ska börja böla. För barnet måste ju bli jätteledsen när mamman går. Tydligen.
Till slut, när barnet grinar för fullt, går sen mamman nöjd och glad till jobbet.
Jag har skaffat mig ett jobb
där jag får stanna kvar! Oftast brukar jag få vara kvar tills de hittar någon annan men nu letar de inte ens efter någon ny! Assjysst! Dagiset ligger i Hässelby dessutom. Skitnära hem.
Detta jobb är på småbarnsavdelningen. Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag gillar mest, små eller stora barn? Hmm. De små är så jäkla söta, det är riktigt skönt att de sover två timmar varje dag och de är helt underbara när de är precis nyvakna, varma och gosiga.
Men å andra sidan, de större barnen kan man ju prata lite mer med. De kan göra mer saker och man behöver inte ha lika stor koll. De kan säga till när det händer nåt . Å Inga blöjor!
Jaja, nu är det hursomhelst små som gäller. Det blir nog bra det här tror jag!