anniepannie

Nu till hösten är det inskolning på dagis. Det är många nya barn som ska börja och på "min" avdelning är det en hel del ungar som precis har skolats in.
I början är en del barn lite ledsna och så när mamma eller pappa går på morgonen, det är ju inte så konstigt med det. Men det har redan blivit bättre och det är knappt nån som börjar gråta längre. Jätteskönt tycker jag men vissa mammor verkar inte hålla med. Man kan få tuppjuck på en del av dom!

En vanlig dagis-morgon.
Barnet och mamman kommer till dagis. Mamman pratar lite med fröknarna och sedan är det dags att säga hejdå.
Mamman: Hejdå.
Barnet tittar dit och börjar leka. Jättebra. Inga tårar.
Istället för att gå så börjar mamman igen. Heeejdå älskling! Ja, vi syns sen. Ska du vinka?
Barnet tittar dit igen och undrar vad som händer. Fortfarande glad.
Mamman dröjer sig kvar ännu längre och vinkar och säger hejdå, nu gåååår mamma!
Till slut börjar barnet såklart gråta.
Nästan som att mamman vill att barnet ska börja böla. För barnet måste ju bli jätteledsen när mamman går. Tydligen.
Till slut, när barnet grinar för fullt, går sen mamman nöjd och glad till jobbet.