anniepannie

Vaknade upp i fredags morse. Med kladerna pa. Sminket kvar.  Pa sangen, hade inte ens lagt mig under tacket.
Ingen aning om hur jag kom hem. Ingen aning om vad jag gjort under den senare halvan av kvallen. Angest? Jo men visst! Fan...
Hittade tack och lov bade mobilen, nyckeln till lagenheten och planboken. Oppnade planboken och det forsta jag sag var min skosula som lag dar nerknogglad. Varfor i hela friden hade jag tryckt ner skosulan dar!?
Kollade mobilen och upptackte att jag gjort av med de cirka 40 kronorna jag hade innan kvallen borjade.
Tittade uppringda nummer och hittade:
Mian hem ( hennes hemnummer i Sverige, tack och lov hade jag inte lagt in +46)
Artrokliniken (dar jag opererade mitt kna, inte heller dar +46 tack och lov!!)
Nat nummer jag lagt in som "dagis", fast det ar koden for att komma in pa dagis...sa det gick ju knappast att ringa.
Mitt australiensiska mobilnummer (da ar man full om man ringer sig sjalv!)

Sen hade Mian och Matthew (Mians aussie-kille) ringt mig och fragat var jag var, for jag hade tydligen forsvunnit fran stallet. Jag hade svarat att jag var pa ett annat partystalle typ 20 minuters promenad fran dar dom var. Sen nar de val kom dit och ringde for att fraga var jag var hade jag svarat att vada, jag ar ju hemma i lagenheten!
Tydligen hade jag ringt pa klockan till lagenheten skitlange ocksa nar jag kom hem, och vackt de tva i lagenheten som skulle upp och jobba dagen efter. Bra dar...

Sa kan det ga...
Fattar bara inte hur jag kunde bli sa full for jag tycker inte att jag drack sa himla forskrackligt mycket! Suck. Men men, far val se det positivt, jag vaknade ju faktiskt i min egen sang, ensam, och har ju mina grejer kvar och sa!
Men fan, inga mer sana har kvallar i fortsattningen!
Usch och fy och bla!

Igar var jag av nagon outgrundlig anledning pa daligt humor hela dagen, skitjobbigt! Det brukar ju oftast ga over for mig liksom efter ett tag men icke igar. Stackars Mian fick sta ut med mig. Men det verkade som att hon mest tyckte det var underhallande att jag var arg, sa det var ju bra! Forutom att det gjorde mig annu surare nar hon garvade at mig...
Vi hade partyplaner for kvallen, darfor blev det lite halvjobbigt att vi fick reda pa att vi skulle upp och jobba idag. Borja sju = ga upp sjukt tidigt! Mian overlever ju sant utan problem, jag daremot klarar inte av det lika bra...
Tisdagar pa Worldbar ar veckans gratiskvall for oss. En gratisdrink och gratis champagne och grejer for tjejer sa det e ju bara att tacka och ta emot. Men det blev en ratt tidig hemgang... hade aldrig pallat att ga upp och jobba annars.
Jag sov i the church (28-baddsrummet) for sista gangen i natt! Kanns skont att antligen komma darifran for alltid. Sa alltsa hejda till Dave imorse. Han har nu akt till Nya Zeeland.
Nu forstar jag att ni tanker, vafan akte han inte forra onsdagen??? Och det trodde ju jag ocksa, men det visade sig att han bara skulle aka ivag nagra dar da. Sa han kom tillbaks i lordags och sa forst att han sen skulle stanna till onsdag. Okej, tankte jag. Sen fick han for sig att han eventuellt skulle aka i mandags vilket gjorde mig lite forvirrad. Hur som helst sa jag hejda till honom (igen) i mandags eftersom han kanske skulle aka da, men sen blev det inte sa anda och han var kvar till onsdag. Men nu har jag iallafall sagt hejda for sista gangen! Kanns lite halvtrakigt. Far se om jag nansin ser honom igen... Man vet ju aldrig...
Nu ska jag och Mian till Hyde Park och traffa Alex en stund. Sen ere hem och sova, det behovs!
Zzzzz....