anniepannie

Igår var jag och syrran på Bryan Adams-konsert på Hovet.
Riktigt bra var det.
Jag och syrran kom in på Hovet och hittade ett ställe i mitten, typ tre meter framför scenen, där det bara var korta tjejer framför.
Nöjda och glada satte vi oss ner där och väntade på att tiden skulle gå.
Då kommer två bitch-brudar, en mamma och hennes dotter, och glider in framför mig å Sara. Dessutom var de typ två meter långa!
Så jag röt till åt dottern: Vem fan tror du att du e? Gå och ställ dig där bak där du borde stå istället för att tränga dig så jävligt, beeeaaatch!
Nä, det gjorde jag tyvärr inte. Men jag skulle ha gjort det om jag inte var så feg.
Hur som helst så tänkte jag iallafall inte låta de stå framför oss och skymma sikten. Nån måtta fick det vara. Så Bitch Anna fick träda fram och knuffas lite så ordnade sig den saken.

Till slut blev klockan halv nio och Bryan och gänget kom in.
Lite skumt att se ett gäng gamla gubbar spela. För visst var de inga unga, fräscha hetingar i bandet direkt. Men det visste jag ju om.
Rynkig och tanig var han.
Vi stod ju så nära också. Det var typ: Backa lite, tack. Haha...
Närå, så farligt var det inte. Och som tur var sjöng han jävligt bra live. Och han sjöng nästan alla låtar jag ville höra.
Förutom min absoluta favorit, "One night love affair". Förstår inte hur han kunde skippa den men men... Man kan inte få allt här i livet.
En riktigt najs kväll var det!