Holy Macarony
Det var lite halvtungt att pallra sig upp vid halv sju i fredags. Det var nämligen julbord i torsdags kväll med jobbet. Massa (typ över hundra eller nåt) 50+-tanter från massa dagis runt om i Hässelby, uppklädda och hungriga.
Men så partysugna var inte de flesta, vid halv nio var det heldött i restaurangen. Torra jäkla människor!
Bara vårat dagis kvar. Men vad gjorde det!? Vi hade det skojigt iallafall och var kvar till halv tolv.
Men som sagt, å gå upp i fredags var inte jätteskoj.
En på vår avdelning var ledig så vi var en man kort. Jippie. Nja...
Så kommer chefen helt plötsligt å säger att hon ska ha samtal med vår avdelningschef halv elva.
Halv elva. Då vi ska ta in barnen som varit ute på gården, byta blöja, ha samling, äta... Jättesmart chef, verkligen! Tack!
Då var vi två personal kvar. Jag och en till, som bara jobbar halvtid och som skulle gå hem kvart över tolv.
Det var helkaos på avdelningen. Alla barnen var vilda som f-n och lunchen var inte direk lugn.
Mitt i maten kom avdelningschefen tillbaks. Jag vet inte riktigt allt som sagts under samtalet men hon hade iallafall sagt upp sig. Och gick hem.
Men va kul. Då skulle det bara vara jag kvar efter kvart över tolv. Merci.
Å sen vare dags för vila. Aaaaah. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta! Hälften av barnen sprang omkring, lät, åkte rutschkanan medan vi fröknar desperat försökte få dem att ligga kvar på madrasserna. Det slutade med att tre barn inte somnade alls.
Som tur var kom Daniel (en sjysst kille som jobbar på dagiset mest på eftermiddagarna) å hjälpte mig så jag lyckades överleva dagen.
Till slut var klockan fyra och jag fick gå hem. Tjohoo!
Nu ser jag verkligen fram emot en ny, härlig, jobbvecka...Hmm....