Att jag lyckas...
Öppnade på dagis idag för första gången.
Det gick ju jäääättebra.
Frågade i fredags om det var nåt speciellt jag skulle tänka på. Det var det inte. Förutom larmet dårå.
Tror du inte jag lyckas bli osäker på vilken kod jag skulle skriva in innan jag öppnade dörren!?
Men jag var ändå hyfsat säker så tänkte att fan, kan ju inte ringa och väcka nån bara för att fråga vilka två siffror det var.
Så jag öppnade dörren...
Wiiiiiiiiiiiiiiioooooooooooooowiiiiiiiiiiiiiiiooooooooooooooooooooooo.
Shit shit shit. Vart fan är numret man ska ringa till larmcentralen? Lampan gick typ inte att tända. Hittade till slut ett nummer. Som inte funkade. Blä.
Tack och lov ringde larmcentralen istället och frågade vad som hänt. Jag förklarade att jag råkat skriva in fel kod och de sa att det inte var några problem. De behövde bara veta koden man ska uppge om larmet går igång.
Eh, vart fasen var det den stod då???
Blev tvungen att springa genom hela huset med larmet tjutande på högsta volym för att leta efter ett jäkla telefonnummer till någon som skulle jobba. Så att jag kunde ringa och fråga vad fasen det var för kod jag skulle uppge.
Ringde typ massa nummer. Ingen svarade. Fick ännu mer panik.
Fan om de skulle behöva skicka dit en jäkla vakt för det skulle kosta massa pengar.
Till slut svarade tantjäveln (jepp, blev tvungen å ringa henne) som sa vart koden stod.
Puh.
Nu skulle jag bara ringa tillbaks till larmcentralen.
Ingen svarade.
Panik igen.
Till sist svarade en gubbe som sa att larmet redan var återställt. Thank god.
Då var man vaken sen iallafall.
För övrigt var det bara ett barn på dagis idag. Och fem fröknar. Crazy.