Aj mina öron
Livet som vikarie kan vara alldeles trist, tråkigt å förjävligt, å nån gång var tionde år alldeles alldeles underbart.
De två första dagarna den här veckan gick ganska fort, jag fick vara med lite större barn som var himla snälla mot mig och jag spenderade åtminstone fem timmar åt att spela fotboll med de små liven. Inte helt fel med andra ord! En tjej gjorde den långsammaste överstegsfint jag sett i mitt liv! Och jag "gick på den" såklart, haha.
Men man kan inte ha lika kul varje dag. Nu har jag hamnat på stället bredvid och det vart direkt en chock.
Tre småungar satt och grät i sandlådan utan nån riktig anledning och de fortsatte med det hela långa dagen. Knappt ett uppehåll!! Usch, mina öron! Man blir riktigt trött och irriterad av sånt!
Det roliga var att när föräldrarna sen kom stod personalen och blåljög dom upp i ansiktet.
"Det har gått jättebra idag, hon har varit så glad så!"
My ass!
Men det gick lite bättre idag. Bara en unge som skrek konstant. Happy days!
Så fick inte bara en del sol på den snart likbleka kroppen utan kunde också få lite lugn och ro.
Fem dagars arbetsvecka! Puuuh!