Födelsedags-ångest

Måste erkänna att jag har haft lite 20-års-ångest. Man är ju verkligen inte gammal när man är 20 men jag hade inte tyckt att det hade varit helt fel att vara nitton ett tag till ändå.
Man kan ju inte vara på topp varje dag och gårdagen var ingen höjdardag för mig.
För det första drogs mitt humör ner rejält p g a fotograferingen. Det kändes bara så tungt att bli påmind över hur mycket jag kommer missa.
På kvällen gick vi ut och åt med familjen och jag skulle möta upp tjejligan senare för att gå ut och parta. Det kunde väl ha blivit roligare.
När middagen var uppäten skulle vi gå vidare för en drink men syrran hade glömt ta med sitt leg.
"Jag frågade ju om det var någonting jag skulle ha med mig."
Hallå liksom!
Lite halvt upprörd funderade jag över mina alternativ:
- Sitta på en parkbänk i min ensamhet och vänta på att polarna skulle ta sig in till stan
- Åka med resten av familjen hem, jag var ändå redan rätt nere.

Det blev inget av de alternativen utan mamma och syrran åkte "hem" (till nya lägenheten) och pappa och jag tog en öl på en pub.
Tjejorna (som var lite gladare än jag) kom in och jag mötte upp dom vid stureplan. Klockan var över tolv och köerna ringlade långa till varenda ställe. Fy fan för att gå ut helgen efter löning.
Vi hamnade till slut på Vibe, och där stod vi på dansgolvet som packade sillar och försökte röra oss. Jag hatar att dansa på ett överfullt dansgolv!
Nä, det var ingen hit. Vi var där nån timme och sen gav vi upp.
Jag åkte hem i min ensamhet på Blå linjen men vad gjorde det när jag bara behövde vänta i tre minuter på tuben och resan sen tog tio min. Inte illa.
Min nya säng var jävligt skön och att vakna upp där i morse kändes mycket bra!
Den här dagen har varit betydligt roligare, tack och lov.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback