anniepannie

De här senaste dagarna har jag betett mig en aning underligt måste jag säga...

Jag vet inte om det har berott på tabletterna jag ätit eller kanske på att jag blir så frustrerad när varje liten sak tar såååå lång tid att göra...

I vilket fall så har jag t ex blivit ledsen för minsta lilla grej...

Nu efter operationen har jag sovit i syrrans rum eftersom det är på övervåningen. Det blir närmare till soffan å köket å så.

När jag skulle lägga mig i sängen å titta på tv så frågade jag Sara:

Pappa kom strax med tv-kontrollen från vardagsrummet å gick igen.

Jag började gråta.

Jaja, ibland måste man få tycka lite synd om sig själv...

Det var jättehärligt väder igår så jag tänkte att jag kunde ta mig ner för trapporna för å sitta i solskenet en stund.

Så jag sa till mamma att jag tänkte sitta ute en stund varpå syrran sa att hon också tänkte göra det.

- Måste du göra det bara för att jag hade tänkt det!? sa jag irriterat till syrran.

Jag vet faktiskt inte ens varför jag sa så eftersom hon gärna fick sitta där ute me mig. Sällskap e ju trevligt!

- Meh, ni kan väl sitta där båda två? sa mamma.

- Men får vi plats båda två då? sa jag. (Klart att vi får plats båda två!)
Sara tog illa upp å satte sig vid datan istället.

Jag sa förlåt men det hjälpte inte.

Så jag gick ut å satte mig i solen. Å bölade.