Oh no...

Världen är full av knasiga, konstiga, äckliga och desperata människor.

Vi var på en uteservering vid Medis igår.

Jag stod och väntade på Phia och Lisa en bit från kön till baren. Då kom en kille fram. Typ ett huvud kortare än mig var han och inte i yngsta laget direkt.

Öppningsreplik:
- Det är svårt att ragga här.
- Eh, jo, det kan det vara.
- Hur går det för dig, har du raggat på nån än?

Lisa, Phia, vänta på mig!

Jag gick nåra meter fram till dom. En annan typ 30-årig man började prata.

- Ja, jag såg honom förut när han försökte ragga på nåra tjejer.
- Okej. Lyckades han?
- Nä, höhö. Knappast.
- Hehe, okej. Ja, men han kanske hittar nån lite senare ikväll.
- Hoppas inte det.
- Vadårå? Det finns väl nån för alla tror jag.
- Ja, okej. Men då får det vara någon i hans klass.
- Jo men visst.
- Brukar du gå hit ofta?
- Nä, första gången.
- Vart brukar du gå när du går ut då?
- Lite olika. Har inget favoritställe direkt.
- Brukar du va på Golden Hits?
- Nä, där har jag aldrig varit. (Tänker: Men om 6 år när jag kommer in där kan jag ju gå dit.)
- Nähä, nä kön kan ju vara jättelång där. Verkligen.
- Jo, det har du rätt i.

Lisa och Phia fick sina drinkar. Efter en bra stund.

Vi gick ut. Till slut hittade vi några sittplatser. En äcklig, gammal, medelålders man satt och stirrade som fan. Det var svårt att inte lägga märke till det. När Lisa och Phia gick till baren kom han fram.

- Hej.
- Hej.
- Kurre heter jag.
- Anna.
- Okej. Jag är finsk.
- Ok.
- Jag har sett att du har suttit och tittat på mig.
- Eh, jaha... Jo, man ser vad man vill se.
- Så du menar att det inte var så? Ja, då får du säga nej i sånt fall så går jag.
- Okej. Nej.
- Okej. Hejdå.

Lite senare på nästa ställe. Pratade med en kille:
- Fan, tänkte dra på en sista minuten till cypern nästa vecka.
- Aha, det låter ju roligt. Vilka ska åka?
- Jag och några polare. Å supa och knulla.
- Eh, jaså du.
- Ja, ska ni med?

Men kvällens läskigaste:

När jag hade gått av t-banan på vägen hem så körde en moppe kanske tio meter bakom mig. Hela vägen, jättelångsamt. Ganska läbbigt men tänkte att det kanske bara var en slump. För säkerhetsskull sprang jag sista 20 meterna.
Mamma och pappa hade lagt ut nycklarna men stressad som jag var hittade jag inte dem! Utanför vår tomt hörde jag hur moppen stannade och stängdes av. Jag blev livrädd och satte mig ner och gömde mig bakom buskarna. En liten stund var det tyst men sen startade moppen och åkte iväg. Jag drog en lättnadens suck. Å sen hittade jag nycklarna. Tack och lov.
Sicken kväll!
Men roligt hade jag ändå, helt klart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback