Kärt återseende?

Igår kom han hit igen.. snubben...
Å jag satt tyvärr ute då. Men det verkade som han fattat dissen nu.

Jag såg inte att det var han först. Han kom tillsammans me nån tant.

- Hej sjukling!
- Hej.
- Hur är det med knät?
- Jo, det är helt okej.
- Va bra då.

Sen gick han in! Å jag kunde sitta kvar å sola. Merci!

Syrran såg honom också sen. Och konstaterade hur ohet han är.

- Är det han?
- Japp.
- Han är ju rakad.
- Japp.
- Han har ju typ ölmage!
- Japp.

När personligheten är ohet så blir såna saker ganska så oheta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback