anniepannie

Efter mitt sjukgymnast-besök igår passade jag på att åka till jobbet (eller mitt gamla jobb kanske jag ska säga) för att hälsa på och hämta mina täckbyxor å vinterkängor som jag hade kvar där. Lika bra att göra det nu när jag har tid för sånt.
Jag såg fram emot å se alla barnen. Tänkte att det vore kul att se hur de reagerade när jag kom. Eftersom de inte sett mig på ett antal veckor.

När jag kom in genom dörren så såg jag Hedda och Alma först.
De ropade båda två: Heeeeej Anna! Vi har saknat dig!! Å så kastade de sig fram för å krama mig.

Eller inte.

De såg snarare ganska rädda ut och gömde sig bakom jackorna. De verkade knappt känna igen mig.

Men va kul! De har väl glömt mig allihopa...

Men sen såg jag en av mina favo-ungar, Sebastian. Han va ute på gården och lekte. Å verkade iallafall glad att se mig.
- Anna! sa han å pekade på mig. Och log.

Stor-Jakob var också glad.

- Hej Jakob!
- Jag har en cykel! fick jag till svar.
Sen ville han kramas å sitta i knät.

De flesta barnen verkade glada över å se mig så det var ju kul!

Fröknarna verkade också glada över att jag kom å hälsade på.

Ett trevligt besök med andra ord!
Förutom att väskan va en aning tung när jag skulle hem...