anniepannie

Det kanns lite konstigt att fira midsommar har pa andra sidan jorden. Ingen midsommarstang, ingen familj eller kompisar, inga svenskar pa hostelet alls faktiskt.
Men men.. vi ska nog ha det bra idag anda! Maten har vi iallafall!
Sill och potatis, kottbullar och brunsas, jordgubbar och gradde...Mmm.. smarrigt varre assa!
Tyvarr har vi ingen skane vi kan snapsa men vi har faktiskt, for forsta gangen i Australien, kopt en flaska sprit! Vi brukar vara for snala for det men ar det midsommar sa ar det midsommar.. =)
Sa det blir till att snapsa vodka. Yuck. Nara, det blir sakert gott... inte. Men vi kan ju blanda lite drinkar med den ocksa sa det blir nog bra..
Sen blir det en hel del goon (vin) ocksa.
A sa ska vi lara alla irlandare, engelsman, fransman och hela faderullan att dansa och sjunga sma grodorna! Synd att vi inte har nagon midsommarstang men vi far val dansa runt biljardbordet. Det funkar ju det med!

Det ska bli skoj med lite party! Jag och Mian har varit himla lugna pa sistone. Nastan lite val lugna faktiskt! Vi har bott pa det har hostelet i tre veckor nu och druckit kanske tre ganger eller nat. Galet.
Men nagra ska val vara lugna ocksa. Resten av manniskorna pa hostelet partar ju gott och val for oss ocksa. Manga dricker verkligen varje varje dag. Mysigt. Na, inte direkt.

Och det ar fan helt sjukt vad man e popular! Har aldrig varit med om nat liknande! Kanns fan som om jag skulle kunna fa vilken kille fran hostelet som helst! Inte for att jag vill ha nan for alla ar konstant fulla och inte speciellt snygga...
Sa nu far vi fan se till att jag inte hanglar med nan av dom ikvall bara for att jag ar full och glad och for att det e midsommar!
Okej Anna, da sager vi sa! Bra! =)

Har fatt jobb pa ett cafe inne i stan. Lite turkvarning men helt okej!
Gissa vilka skor jag jobbade i idag?


Sa jag behaller dom nog ett tag till...tror jag.

Vaknade upp i fredags morse. Med kladerna pa. Sminket kvar.  Pa sangen, hade inte ens lagt mig under tacket.
Ingen aning om hur jag kom hem. Ingen aning om vad jag gjort under den senare halvan av kvallen. Angest? Jo men visst! Fan...
Hittade tack och lov bade mobilen, nyckeln till lagenheten och planboken. Oppnade planboken och det forsta jag sag var min skosula som lag dar nerknogglad. Varfor i hela friden hade jag tryckt ner skosulan dar!?
Kollade mobilen och upptackte att jag gjort av med de cirka 40 kronorna jag hade innan kvallen borjade.
Tittade uppringda nummer och hittade:
Mian hem ( hennes hemnummer i Sverige, tack och lov hade jag inte lagt in +46)
Artrokliniken (dar jag opererade mitt kna, inte heller dar +46 tack och lov!!)
Nat nummer jag lagt in som "dagis", fast det ar koden for att komma in pa dagis...sa det gick ju knappast att ringa.
Mitt australiensiska mobilnummer (da ar man full om man ringer sig sjalv!)

Sen hade Mian och Matthew (Mians aussie-kille) ringt mig och fragat var jag var, for jag hade tydligen forsvunnit fran stallet. Jag hade svarat att jag var pa ett annat partystalle typ 20 minuters promenad fran dar dom var. Sen nar de val kom dit och ringde for att fraga var jag var hade jag svarat att vada, jag ar ju hemma i lagenheten!
Tydligen hade jag ringt pa klockan till lagenheten skitlange ocksa nar jag kom hem, och vackt de tva i lagenheten som skulle upp och jobba dagen efter. Bra dar...

Sa kan det ga...
Fattar bara inte hur jag kunde bli sa full for jag tycker inte att jag drack sa himla forskrackligt mycket! Suck. Men men, far val se det positivt, jag vaknade ju faktiskt i min egen sang, ensam, och har ju mina grejer kvar och sa!
Men fan, inga mer sana har kvallar i fortsattningen!
Usch och fy och bla!

Igar var jag av nagon outgrundlig anledning pa daligt humor hela dagen, skitjobbigt! Det brukar ju oftast ga over for mig liksom efter ett tag men icke igar. Stackars Mian fick sta ut med mig. Men det verkade som att hon mest tyckte det var underhallande att jag var arg, sa det var ju bra! Forutom att det gjorde mig annu surare nar hon garvade at mig...
Vi hade partyplaner for kvallen, darfor blev det lite halvjobbigt att vi fick reda pa att vi skulle upp och jobba idag. Borja sju = ga upp sjukt tidigt! Mian overlever ju sant utan problem, jag daremot klarar inte av det lika bra...
Tisdagar pa Worldbar ar veckans gratiskvall for oss. En gratisdrink och gratis champagne och grejer for tjejer sa det e ju bara att tacka och ta emot. Men det blev en ratt tidig hemgang... hade aldrig pallat att ga upp och jobba annars.
Jag sov i the church (28-baddsrummet) for sista gangen i natt! Kanns skont att antligen komma darifran for alltid. Sa alltsa hejda till Dave imorse. Han har nu akt till Nya Zeeland.
Nu forstar jag att ni tanker, vafan akte han inte forra onsdagen??? Och det trodde ju jag ocksa, men det visade sig att han bara skulle aka ivag nagra dar da. Sa han kom tillbaks i lordags och sa forst att han sen skulle stanna till onsdag. Okej, tankte jag. Sen fick han for sig att han eventuellt skulle aka i mandags vilket gjorde mig lite forvirrad. Hur som helst sa jag hejda till honom (igen) i mandags eftersom han kanske skulle aka da, men sen blev det inte sa anda och han var kvar till onsdag. Men nu har jag iallafall sagt hejda for sista gangen! Kanns lite halvtrakigt. Far se om jag nansin ser honom igen... Man vet ju aldrig...
Nu ska jag och Mian till Hyde Park och traffa Alex en stund. Sen ere hem och sova, det behovs!
Zzzzz....

Vi har umgatts lite mer med engelsmannen de senaste dagarna.
I tisdags var Mian bjuden pa dejt. Middag pa italiensk restaurang och bio och sa. Vilket verkar ha varit himla trevligt... =)
Jag trodde att jag skulle sitta hemma pa hostelet i min ensamhet men det behovde jag inte eftersom jag blev bjuden pa bio. Jag och Dave (engelssnubben som e polare med Mians snubbe) sag The hitcher, en skrackis, och den var helt okej tycker jag. Det var tokmysigt faktiskt maste jag saga...
Sen igar var vi ute och partajade lite. Mycket trevligt det med. Mians snubbe (kanske ska borja skriva Rich istallet) var med i en pole-dancing-tavling och vann. Det var jakligt skoj, jag upptackte magmuskler jag inte visste att jag hade, sa mycket skrattade jag.
Nu har vi ju dock flyttat ut fran hostelet sa vi far val se hur mycket vi fortsatter umgas med dessa killar...
Mian ar iaf bjuden till Blue Mountains pa lordag. Varsta gulligt ju! Fast hon har inte bestamt sig for om hon ska tacka ja an...
Oj, hinner inte sitta na mer, maste sluta.
Men battre lite info an inget alls va?!

Puss och kram pa er dar hemma!

Fy fan vad jag är trött just nu. Vill bara sova. Men får se om det blir nån sömn för har fortfarande en hel del kvar att fixa...

Igår (blire nu ja, känns ju som idag) jobbade jag sista dagen på jobbet. Det var lite tråkigt att säga hejdå till alla barnen måste jag erkänna. Vissa kommer jag sakna mer än andra...
Fick massa presenter av både personalen och föräldrarna. Väldigt snällt tycker jag! Men sötast var ändå kortet jag fick av Pontus föräldrar. De hade skrivit så snälla grejer! Blev lite tårögd till och med.

Men men. Sen blev det dags att gå hem. Kändes ändå rätt skönt. Självklart glömde jag mina vinterkängor där, suck!

En unge på dagis sa till en annan unge:
- Du får krama Anna nu för hon ska åka till Australien, det ligger låååångt bort, på en annan planet!

Ja, visst ligger det jäkligt långt bort. Men en annan planet? Njaaa.. inte direkt. Och det går ju faktiskt att ringa, skicka sms, prata med Sverige på msn. Så det ska nog lösa sig med allt förhoppningsvis.

Kom på att jag inte skrivit att jag har en sida på resedagboken.se. Där heter jag Annaaaaaaaaaa (10 a:n, fantasin var på topp... INTE.) Bara å kika in där!

Bye bye SVERIGE!!!!

Syrran och jag tog bussen från Odenplan hem och bakom oss hela vägen satt två kvinnor i 40-årsåldern (inte för att det spelar nån roll att det var två tanter, det var inte det som var problemet), grejen var att de satt å hånglade hela vägen på sätena bakom oss. Det där ljudet, smaskandet, gav mig fan rysningar. Mysigt å ha det i öronen. Heela vägen.
Yuck.

Som om inte resan var underlig nog redan så såg vi en gubbe som låg på alla fyra i snön när vi gått av bussen. Det såg ut som att han hade ramlat eller nåt. Jag och Sara kände oss hjälpsamma och tänkte att fan, vi kan ju inte gå förbi och låtsas som ingenting.

Så när vi gick förbi frågade jag: Behöver du hjälp upp?
Gubben svarade surt: Nej, verkligen inte! som att vi var helt ohyfsade som frågade.

Oooookej.

Jag och syrran fick biljetter i julklapp. Så vi kunde umgås lite innan jag åker.
Jag åkte direkt från jobbet in till stan och köpte lite grejer till resan först. Sen gick vi och åt innan vi tog tuben till teatern vid Odenplan.
När vi var precis utanför såg jag massa kamerablixtar och grejer.
Jävlar, det var ju premiär, slog det mig. Det hade jag helt glömt bort! Inte var jag uppklädd för mingel å grejer direkt...
Men vafan, spelar roll egentligen. Alla behöver ju inte ha paljett-klänningar som Alice Timander...

"Pjäsen" då... Jo, Love story var jäkligt skum. Första akten var inte alls speciellt bra tyckte jag. Men sen tog den sig absolut i andra. Skämten var då plötsligt riktigt roliga. Det var inte alls vad jag väntat mig men visst var det bra!

Kändisspaning: Allt ifrån Idol-Dhani till Arne Weise.

En mycket trevlig kväll!